Varning för långt inlägg
Det är bra när man blir glad för det lilla. Som när jag fått tummen ur röven och sökt ett jobb - då blev jag glad, eller stolt över mig själv. Så jag sökte ett till. Jobbigt är det, så det blev bara två. Men sedan får man intervjuer på BÅDA! Mäkta glad då. :)
Sedan har jag faktiskt tränat, som en idiot enligt mig själv, men kanske inte enligt diverse handbollsspelare och dylikt, och jag känner förbättring. Såpass att jag vågade tvinga mig själv till att gå på ett till pass direkt efter det första. Nu är jag riktigt trött, exakt överallt, men otroligt stolt över mig själv.
Jag förstår att mina presteringar låter som vardagsmat för de flesta där ute och att detta är vad jag borde hinna med tre gånger om dagen (iaf när de gäller arbetssökningen), men det hände något i december 2008, jag tror jag insåg att det var sjukt mycket roligare att jobba och tjäna pengar, än att slava i skolan. Något mer måste det också ha varit, för efter det skrev jag ungefär tre skolarbeten, och detta skedde i maj... Därav mindre bra betyg i de flesta ämnen som slutade då, men framförallt IG i turism och SAMHÄLLSKUNSKAP! Jag har alltså lyckats med bedriften att få IG i sh TRE gånger. Det knäckte mig nog ännu mer. Lycka var när jag fick ett stipendium på studenten, att jag lyckats göra NÅGOT annat än att misslyckas med skolarbetet. Jag var så lycklig att tårarna sprutade och de gör de nästan nu med, när jag tänker på det.
Iallafall så fick jag något emot att öppna word. Blev liksom illamående. Fick huvudvärk när jag tänkte på det. Det gick bara inte. Så något bra cv eller personligt brev hade jag inte alls, eftersom Liseberg tar upp så mycket av platsen, och det hade jag inte skrivit om tidigare. Så när hösten började närma sig sköt jag upp det timme för timme. Tillslut skrev jag ihop något, när tiden började rinna ut. En halvtimme innan deadline skickade jag in ansökningar till skistar och Idre fjäll. Såklart fick jag ju inget jobb, så dåliga ansökningar jag skrivit. Jag siktade in mig på Jul på Liseberg.
Nu är jag alltså på god väg att övervinna min rädsla för word. Jag vet inte alls vad de här året när jag vägrade öppna word var förnågot, men det var inte lathet, för jag gjorde ju tusen andra saker, bara de inte va skriftliga.
Jag hoppas någon förstår lite mer hur jag känner nu och inte bara ser mig som en lat jävel, för det är jag inte.
Sedan har jag faktiskt tränat, som en idiot enligt mig själv, men kanske inte enligt diverse handbollsspelare och dylikt, och jag känner förbättring. Såpass att jag vågade tvinga mig själv till att gå på ett till pass direkt efter det första. Nu är jag riktigt trött, exakt överallt, men otroligt stolt över mig själv.
Jag förstår att mina presteringar låter som vardagsmat för de flesta där ute och att detta är vad jag borde hinna med tre gånger om dagen (iaf när de gäller arbetssökningen), men det hände något i december 2008, jag tror jag insåg att det var sjukt mycket roligare att jobba och tjäna pengar, än att slava i skolan. Något mer måste det också ha varit, för efter det skrev jag ungefär tre skolarbeten, och detta skedde i maj... Därav mindre bra betyg i de flesta ämnen som slutade då, men framförallt IG i turism och SAMHÄLLSKUNSKAP! Jag har alltså lyckats med bedriften att få IG i sh TRE gånger. Det knäckte mig nog ännu mer. Lycka var när jag fick ett stipendium på studenten, att jag lyckats göra NÅGOT annat än att misslyckas med skolarbetet. Jag var så lycklig att tårarna sprutade och de gör de nästan nu med, när jag tänker på det.
Iallafall så fick jag något emot att öppna word. Blev liksom illamående. Fick huvudvärk när jag tänkte på det. Det gick bara inte. Så något bra cv eller personligt brev hade jag inte alls, eftersom Liseberg tar upp så mycket av platsen, och det hade jag inte skrivit om tidigare. Så när hösten började närma sig sköt jag upp det timme för timme. Tillslut skrev jag ihop något, när tiden började rinna ut. En halvtimme innan deadline skickade jag in ansökningar till skistar och Idre fjäll. Såklart fick jag ju inget jobb, så dåliga ansökningar jag skrivit. Jag siktade in mig på Jul på Liseberg.
Nu är jag alltså på god väg att övervinna min rädsla för word. Jag vet inte alls vad de här året när jag vägrade öppna word var förnågot, men det var inte lathet, för jag gjorde ju tusen andra saker, bara de inte va skriftliga.
Jag hoppas någon förstår lite mer hur jag känner nu och inte bara ser mig som en lat jävel, för det är jag inte.
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Det är jättebra! Vet hur "lat" man blir.. kan bara göra inget på dagarna, ibland för att man inet har lust ibland för att man inet vet vart tiden tar vägen.. Personlig tränare/assistent/hjälpreda/push:are hade varit ngt! :D Eller hur?
Postat av: Maja
HAHA Emma klart jag måste uppdaterna när jag kommer på något att skriva :D
Förövrigt är jag glad för din skull :D Goo Dig liksom :D<3
Postat av: LINDAVIOLA!
sv; haha. Ja! Fnderar på om det går på radion, isåfall kan jag lyssna där sålänge xD.
Postat av: Bögen från Dalarna
Hahaha ja, jag läste också den artikeln att Robert Pattison (stavning?) har fittfobi.. Småfnissade lite för mig själv då faktiskt. ;D
Trackback
